Siirry sisältöön

Han är trotjänare vid Virkby kyrka 

Anders Degerlund jobbar som kyrkvaktmästare i Virkby. Han njuter av känslan att kunna betjäna ortsborna på bägge språken.

Anders Degerlund seisoo Virkkalan kirkon hautausmaalla.
Foto: Matti Pirhonen.

”Vilken är dagens liturgiska färg,” frågar volontären Kim Nordström.

”Grön,” svarar kyrkvaktmästaren Anders Degerlund blixtsnabbt utan att tveka.

Vi befinner oss i festsalen i Virkby kyrka. Förberedelserna inför dagens svenskspråkiga högmässa pågår. Bordsdukar vecklas ut, psalmböcker radas fram och kaffekoppar placeras i prydliga rader.

”De svenska gudstjänsterna är väldigt viktiga för den finlandssvenska gemenskapen här i Virkby med omnejd. Många uppskattar möjligheten att få sjunga psalmer på svenska och tala sitt modersmål med oss här i kyrkan,” säger han.

Degerlund har jobbat för Lojo församling i över 20 års tid och har numera bra koll på vem som är vem i bygden.

”Jag jobbade till en början på fastighetsavdelningen, men blev sedan erbjuden jobbet som kyrkvaktmästare här i Virkby 2007. På den vägen är det.”

Pedant med goda känslospröten

Till Anders Degerlunds arbetsuppgifter hör assistans i samband med gudstjänster, begravningar och dop liksom ett övergripande ansvar för fastigheterna, kyrkogården och gravskötseln vid Virkby kyrka.

”Jag är ganska pedantiskt funtad, vilket säkert är en fördel i det här jobbet.”

Förmågan att kunna läsa rummet och kalibrera sina känslospröten är också en tillgång. I synnerhet i samband med förrättningar såsom minnesstunder, andakter och begravningar.

”Det viktigaste är konsten att lyssna och bekräfta sorgen. Jag behöver inte ge mig in i teologiska resonemang med folk. De förväntar sig annat av mig. Många ställer praktiska frågor om förrättningen och vad som ska hända härnäst. Jag försöker ge dem lugnande och tydliga svar.”

I samband med begravningar är det Degerlund som leder processionen från kyrkan till graven och ser till att bärarna av kistan vet vad de ska göra.

Dödens olika skepnader

”Jag konfronteras med döden i genomsnitt två gånger i veckan. Min syn på döden har fördjupats i det här uppdraget. Ibland kan döden markera slutet på åratal av lidande, vilket kan vara en lättnad för de anhöriga. Ibland kan döden komma oväntat och chockartat. Men sorgen finns alltid där. Den har bara olika skepnader och tar sig olika uttryck.”

Det svåraste är att visa empati och leva sig in i de anhörigas situation utan att tappa bort sin professionalism eller ta med sig tungsinnet hem, medger han.

”Det tyngsta har varit att bevittna begravningar där barn eller unga människor har dött. Då har det nog hänt att jag har fällt några tårar i kyrksalen.”

Om en begravning har varit sällsynt omskakande har församlingens anställda rätt att få samtalsterapi eller debriefing.

”Det är viktigt att få utlopp för sin ångest efter en tung arbetsdag. Min sambo är ett viktigt stöd. Hon är bra på att lyssna. Ingenting skingrar tankarna bättre än en promenad med hunden i skog och mark. Det är den bästa terapin.

Är du själv rädd för döden?

”Nej. Jag har förlorat min mor och många kompisar som har gått över till andra sidan. Jag hoppas att få återse dem en dag.”

Bygemenskapen stuvas om

Virkby kyrka handlar ändå om så mycket mer än död och begravningar. Under arbetsveckan sjuder det av liv i kyrkans klubblokal.

”Våra ungdomsarbetare ordnar verksamhet både på finska och svenska här på tisdagar och onsdagar. Då är det full rulle och liv och rörelse. De flesta ungdomar känner mig vid det här laget och hälsar glatt på mig då jag rör mig här.”

Finns bygemenskapen kvar i Virkby fortfarande?

”Till vissa delar, men det här är en bygd som genomgår stora omvälvningar. Efter att Virkby kalkverk lades ned 1994 har det forna brukssamhället vittrat sönder. Rotlösheten har ökat, vilket har gett upphov till drogmissbruk och illdåd som också har drabbat vår kyrka. Förut kunde jag lämna kyrkans dörrar olåsta då jag gick på lokala ärenden. Det kan jag inte längre.”

I kyrkans festsal hänger en marmortavla med rubriken Pro Patria. Minnestavlan uppger förgyllda namn på bygdens stupade söner.

”Då kalkfabriken hade lagts ned och det forna kontoret tömdes på inventarier hade någon kastat minnestavlan på ett lastbilsflak för sopor och rivningsavfall. Vi lyckades rädda tavlan och hänga upp den här i stället.”

Under julhelgen är trafiken till hjältegravarna vid Virkby kyrka livlig. Då Lohkare besöker platsen är det två kvinnor som hedrar minnet av dem som fick sätta livet till under vinteroch fortsättningskriget. Största delen av hjältegravarna har inskriptioner med svenska namn. Tystnaden bryts av kajornas kraxande läten.

”På julafton har vi gudstjänst både på svenska och finska. Kyrkan är välbesökt och många lokala familjer deltar mangrant. Det brukar vara en väldigt fin och varm stämning i kyrkan under julen,” säger Anders Degerlund.